April 2013 - ett inlägg om att det första ägget hade värpts, men vad hände sen?
Tanken var att livet skulle rulla på som vanligt och att jag skulle fortsätta blogga om mina höns. Men så blev det inte...
Livet blev istället tilltrasslat och helt annorlunda än planerat. Huset skulle säljas och jag flyttade till lägenhet utan minsta möjlighet att ha några höns längre.
Jag hann få 10 ägg innan jag var tvungen att sälja mina hönor och avveckla allt. Jag minns att jag åt äggen med visst vemod, men att de smakade utsökt.
Jag lät bloggen vara kvar som en liten dagbok tillgänglig för omvärlden. Kanske den kunde inspirera någon att skaffa egna höns och vara till hjälp för någon.
Att sista inlägget blev om det första ägget kändes helt okej för stunden, då det fanns viss harmoni i att bloggen startade med några ägg som skulle bli kycklingar så småningom och att "kycklingarna" efter ett halvår värpt sina egna ägg...
Sen föll bloggen i glömska från mitt håll och åren har gått. Jag fick nyss ett meddelande om att min hönsblogg var en av de mest lästa (vilket kanske inte är så svårt med ett såpass smalt tema) och när jag loggade in på bloggen fann jag massor av meddelanden och kommentarer från folk som visat sin uppskattning över vad jag skrivit, men också mängder med meddelanden där folk frågade varför bloggen avslutades så tvärt och frågor om vad som hänt osv.
Så, detta inlägg åtta år senare är mer en ursäkt till er som velat läsa mer om mig och mina höns.
Kanske kommer jag i framtiden återigen ha förmånen att få ha egna höns och kanske kommer jag att skriva mer om ämnet här eller på annat ställe, vem vet?
Jag låter bloggen ligga kvar som ett minne och hoppas att den kan vara till glädje och nytta för andra även i fortsättningen. Samtidigt hoppas jag innerligt att det finns eller kommer finnas andra hönsbloggar som blir större än den här är. Men tack för att ni besökt och läst!
Ha det så gott och ta väl hand om era höns!
söndag 8 augusti 2021
Vad hände med bloggen?
torsdag 4 april 2013
Första ägget!
I går hittade vi ett ägg på gallret ovanpå gödselskivan. Förutom att det hamnat på helt fel ställe, så var det ganska litet, lite skrovligt skal och med lite blod på, men det är inget som är ovanligt för premiäräggen.
Jag utgår från att det bara är en av hönorna som kommit igång med värpningen ännu och nu hoppas jag att jag kan få dem att inse att det är mer lämpligt att värpa äggen i värpredet istället.
Jag utgår från att det bara är en av hönorna som kommit igång med värpningen ännu och nu hoppas jag att jag kan få dem att inse att det är mer lämpligt att värpa äggen i värpredet istället.
fredag 29 mars 2013
Inga ägg ännu..
Det blev ett långt och ofrivilligt uppehåll i bloggandet, men så kan det bli ibland...
Hönorna har fortfarande inte börjat värpa, men nu ser man att det inte kan vara långt kvar eftersom de nu är röda i kam och ansikte och nyss blivit 5 månader gamla, vilket är en ganska normal ålder för Plymouth Rock att börja värpa. Så nu går jag i "väntans tider" så att säga.
De tre hönorna som jag har kvar har på senaste veckorna inordnat sig i en ganska klar och tydlig rangordning, vilket är en helt naturlig livsstil för hönsen. De har dock gott om utrymme, så det är sällan några direkta konflikter dem emellan.
Jag har "möblerat om" lite i hönshuset. Insåg att mina hängande mat- och vattenautomater tog upp för stor "flygplats" där de hängde tidigare och efter att jag satte upp värpredet på väggen så placerade jag dem på en liten "bänk" under värpredet istället.
Det verkar fungera ganska bra. Det jag är lite orolig för är att de ska försöka krypa under "bänken" och börja värpa där eller nåt, skulle så bli fallet får jag stänga för.
Värpredet sitter drygt 80 cm över golvet och två av hönorna tycks inte ha några problem att flyga upp dit, men en verkar mindre flygbelägen och därför har jag även snickrat ihop en liten "stege" eller landgång som alternativ.
I nuläget är dock redena inte så populära då de verkar tycka att de är lite läskiga. Överhuvudtaget har hönorna blivit ganska försiktiga och lite fega efter att alla tupparna försvann. Sätter man in en ny burk med mat kan det ta en bra stund innan de vågar sig fram för att undersöka.
Jag hoppas det blir bättre när de kan börja gå ut, vilket är nästa stora projekt; Fixa till utegården.
Ännu ligger det snö överallt runt hönshuset, men nu tycks våren kanske äntligen börja ta över och då ska de självklart få vara ute om dagarna om de vill.
Hönorna har fortfarande inte börjat värpa, men nu ser man att det inte kan vara långt kvar eftersom de nu är röda i kam och ansikte och nyss blivit 5 månader gamla, vilket är en ganska normal ålder för Plymouth Rock att börja värpa. Så nu går jag i "väntans tider" så att säga.
De tre hönorna som jag har kvar har på senaste veckorna inordnat sig i en ganska klar och tydlig rangordning, vilket är en helt naturlig livsstil för hönsen. De har dock gott om utrymme, så det är sällan några direkta konflikter dem emellan.
Jag har "möblerat om" lite i hönshuset. Insåg att mina hängande mat- och vattenautomater tog upp för stor "flygplats" där de hängde tidigare och efter att jag satte upp värpredet på väggen så placerade jag dem på en liten "bänk" under värpredet istället.
Det verkar fungera ganska bra. Det jag är lite orolig för är att de ska försöka krypa under "bänken" och börja värpa där eller nåt, skulle så bli fallet får jag stänga för.
Värpredet sitter drygt 80 cm över golvet och två av hönorna tycks inte ha några problem att flyga upp dit, men en verkar mindre flygbelägen och därför har jag även snickrat ihop en liten "stege" eller landgång som alternativ.
I nuläget är dock redena inte så populära då de verkar tycka att de är lite läskiga. Överhuvudtaget har hönorna blivit ganska försiktiga och lite fega efter att alla tupparna försvann. Sätter man in en ny burk med mat kan det ta en bra stund innan de vågar sig fram för att undersöka.
Jag hoppas det blir bättre när de kan börja gå ut, vilket är nästa stora projekt; Fixa till utegården.
Ännu ligger det snö överallt runt hönshuset, men nu tycks våren kanske äntligen börja ta över och då ska de självklart få vara ute om dagarna om de vill.
måndag 18 februari 2013
Inga tuppar kvar
![]() |
| Till höger en av tupparna som nu flyttat |
Jag har hört att de två tupparna som flyttade för någon vecka sedan mår bra och sköter sig och jag hoppas att alla fem tupparna ska utvecklas till fina djur som ska vara till nytta och glädje för sina nya ägare!
Annars har det varit ont om tid för nya insatser i hönshuset. Jag har påbörjat bygget av ett värprede, men ännu inte blivit klar med det. Dock lär det väl vara några veckor tills hönorna vill börja värpa tidigast, så jag hoppas få det klart i tid.
Sen ska jag börja ge hönorna snäckskal att äta så de kan reglera sitt ökande kalkbehov. Man ska undvika att ge snäckskal till kycklingar då det tydligen kan påverka utvecklingen av deras skelett negativt om de får tillgång till för mycket kalk för tidigt. Men värpande hönor behöver dock alltid ha tillgång till snäckskal.
Det går också att köpa värpfoder som innehåller snäckskal om man vill slippa ge separat, men jag föredrar nog att fortsätta med allfodret och ge snäckskal och säd vid sidan om.
fredag 8 februari 2013
Tupparna får nya hem!
I går blev mina unghöns 15 veckor gamla och nu börjar det bli svårt att tro att det nyss var små pipande dunbollar. De är ganska maffiga redan och låter nästan helt som vuxna höns gör, men som tur är har inte tupparna börjat gala ännu.
Idag kommer två av tupparna att få åka till sitt nya hem i södra Stockholm och jag hoppas de ska få det bra där och komma till nytta för sin nya ägare.
Och nästa vecka så flyttar resterande tupparna ner till Göteborgstrakten och nya äventyr.
Så äntligen kan jag koppla av lite och koncentrera mig på de kvarvarande hönorna som snart ska få ett nytt fint värprede att ha klart tills det är dags för dem att börja värpa.
Annars är det fortfarande byte av fjäderdräkten som pågår, jag får plocka upp ett tiotal fjädrar från golvet varje dag och de ser lite tilltufsade ut när de nya fjädrarna håller på att växa ut.
Hoppas kunna bygga klart värpredet i helgen. Återkommer förhoppningsvis med några bilder från bygget.
Idag kommer två av tupparna att få åka till sitt nya hem i södra Stockholm och jag hoppas de ska få det bra där och komma till nytta för sin nya ägare.
Och nästa vecka så flyttar resterande tupparna ner till Göteborgstrakten och nya äventyr.
Så äntligen kan jag koppla av lite och koncentrera mig på de kvarvarande hönorna som snart ska få ett nytt fint värprede att ha klart tills det är dags för dem att börja värpa.
Annars är det fortfarande byte av fjäderdräkten som pågår, jag får plocka upp ett tiotal fjädrar från golvet varje dag och de ser lite tilltufsade ut när de nya fjädrarna håller på att växa ut.
Hoppas kunna bygga klart värpredet i helgen. Återkommer förhoppningsvis med några bilder från bygget.
söndag 3 februari 2013
Unghönsen 14 veckor
I torsdags (31/1) blev unghönsen 14 veckor gamla och nu börjar de ta allt större plats i mitt lilla hönshus.
Det börjar med andra ord att bli lite mer akut med att försöka hitta nya hem åt alla tupparna!
En tupp är tingad och sen har jag fått in några fler som är intresserade, men som kanske bor allt för långt bort.
Så är det någon som känner att de vill ta över en tupp, tveka inte att höra av er!
De håller fortfarande på att byta ut sin fjäderdräkt och jag plockar väl bort en 10-15 fjädrar ur hönshuset varje dag. Man kan också se att det ligger ganska mycket "mjäll" under sittpinnen som kommer från de nya fjädrarna som växer ut.
Plymouth Rock är en hönsras som inte har så markant skillnad mellan tupp och höna vad gäller utseendet. Tupparna är som fullvuxna något större, har större kam och slör och lite mer markerad stjärt än hönorna har, men de utvecklar t.ex inte några extrema bågfjädrar och har inte mycket till sadelbehäng osv som många andra tuppar har.
De grå tvärrandiga har ju också en färg/teckning som är likvärdig på både hönor och tuppar.
Men som sagt kan man redan på kycklingarna då de kläcks oftast se vilket kön de är. Tupparna har oftast en mycket mer utsuddad och större fläck uppe på huvudet och hönkycklingarna är oftast betydligt mörkare svarta än tupparna är.
Jag lyfte upp en av tupparna igår och uppskattade att han vägde ca 2 kilo, så fullvuxna är de inte än, men redan nu ganska rejäla.
Filmsnutten tog jag i torsdags, det var väldigt skarpt ljus in genom fönstret då, så lite väl kontrastrikt tyvärr. Det som är roligast nu är att lyssna på dem när de försöker låta som vuxna.
Det börjar med andra ord att bli lite mer akut med att försöka hitta nya hem åt alla tupparna!
En tupp är tingad och sen har jag fått in några fler som är intresserade, men som kanske bor allt för långt bort.
Så är det någon som känner att de vill ta över en tupp, tveka inte att höra av er!
De håller fortfarande på att byta ut sin fjäderdräkt och jag plockar väl bort en 10-15 fjädrar ur hönshuset varje dag. Man kan också se att det ligger ganska mycket "mjäll" under sittpinnen som kommer från de nya fjädrarna som växer ut.
Plymouth Rock är en hönsras som inte har så markant skillnad mellan tupp och höna vad gäller utseendet. Tupparna är som fullvuxna något större, har större kam och slör och lite mer markerad stjärt än hönorna har, men de utvecklar t.ex inte några extrema bågfjädrar och har inte mycket till sadelbehäng osv som många andra tuppar har.
De grå tvärrandiga har ju också en färg/teckning som är likvärdig på både hönor och tuppar.
Men som sagt kan man redan på kycklingarna då de kläcks oftast se vilket kön de är. Tupparna har oftast en mycket mer utsuddad och större fläck uppe på huvudet och hönkycklingarna är oftast betydligt mörkare svarta än tupparna är.
Jag lyfte upp en av tupparna igår och uppskattade att han vägde ca 2 kilo, så fullvuxna är de inte än, men redan nu ganska rejäla.
Filmsnutten tog jag i torsdags, det var väldigt skarpt ljus in genom fönstret då, så lite väl kontrastrikt tyvärr. Det som är roligast nu är att lyssna på dem när de försöker låta som vuxna.
onsdag 30 januari 2013
Torv i hönshuset
I morgon blir unghönsen 14 veckor gamla och då ska jag försöka ta en liten filmsnutt att lägga upp här på bloggen och på Youtube igen. Jag har fått en hel del mail där folk tycker det är bra att kunna följa utvecklingen från ägg till vuxna höns, så tanken är väl att filma vidare några veckor till.
Jag har även fått en del frågor varför jag har torv som golvströ i hönshuset och inte spån som är vanligare.
Svaret blir att torv har många fördelar jämfört med spån; det har oerhört bättre absorptionsförmåga och är antibakteriellt och ett mer naturligt underlag. Ohyra och flugor gillar inte torv, och när man sen tar ut torven vid utgödsling, så är den bara att lägga på komposten eller till och med direkt ut i trädgårdslandet. Tillsammans med hönsskiten så blir det ett mycket fint gödsel.
Spån däremot bryts ner långsamt, ibland tar det flera år innan den är förmultnad och går att använda som jord/gödsel.
En annan fördel som torv har är att den reducerar och neutraliserar uppkomsten av ammoniak. Ammoniak är ett giftigt och obehaglig ämne som uppstår från hönsens avföring, en stickande frän doft som retar slemhinnor, luftvägar och ögon, onyttigt för både hönsen och oss.
Finns det inga nackdelar med torv då? Ja många ogillar att det ser "skitigt" ut i hönshuset eftersom det dels är ett mörkt material, men också för att torvdammet är synligt och gör att hönshuset ser smutsigt ut.
Spån dammar det också, men där är dammet inte så synligt, så intrycket blir att det ser snyggare ut med spån.
Torvdammet är dock ofarligt eftersom partiklarna är så stora att de inte kan nå ner och fastna i lungorna, det fastnar i flimmerhåren. Damm från spån är dock så fint (trädamm) att det lätt går ner och fastnar i lungorna och är farligt.
Det är ganska stor skillnad mellan torv och torv. Använd helst rejäl torv för häststall och absolut inte sån torv man köper på trädgårdsbutikerna.
Torven är ofta mycket uppskattad av hönsen att krafsa i, bada i (bala) och är både drygt och relativt billigt.
![]() |
| Torv i hönshuset är bäst, men kan se lite "skitigt" ut. |
Svaret blir att torv har många fördelar jämfört med spån; det har oerhört bättre absorptionsförmåga och är antibakteriellt och ett mer naturligt underlag. Ohyra och flugor gillar inte torv, och när man sen tar ut torven vid utgödsling, så är den bara att lägga på komposten eller till och med direkt ut i trädgårdslandet. Tillsammans med hönsskiten så blir det ett mycket fint gödsel.
Spån däremot bryts ner långsamt, ibland tar det flera år innan den är förmultnad och går att använda som jord/gödsel.
En annan fördel som torv har är att den reducerar och neutraliserar uppkomsten av ammoniak. Ammoniak är ett giftigt och obehaglig ämne som uppstår från hönsens avföring, en stickande frän doft som retar slemhinnor, luftvägar och ögon, onyttigt för både hönsen och oss.
Finns det inga nackdelar med torv då? Ja många ogillar att det ser "skitigt" ut i hönshuset eftersom det dels är ett mörkt material, men också för att torvdammet är synligt och gör att hönshuset ser smutsigt ut.
Spån dammar det också, men där är dammet inte så synligt, så intrycket blir att det ser snyggare ut med spån.
Torvdammet är dock ofarligt eftersom partiklarna är så stora att de inte kan nå ner och fastna i lungorna, det fastnar i flimmerhåren. Damm från spån är dock så fint (trädamm) att det lätt går ner och fastnar i lungorna och är farligt.
Det är ganska stor skillnad mellan torv och torv. Använd helst rejäl torv för häststall och absolut inte sån torv man köper på trädgårdsbutikerna.
Torven är ofta mycket uppskattad av hönsen att krafsa i, bada i (bala) och är både drygt och relativt billigt.
torsdag 17 januari 2013
Kycklingarna 12 veckor
Idag blir kycklingarna 12 veckor gamla!
Förutom att de ruggar en del så växer de fortfarande ganska snabbt och jag tycker de ser rätt fina ut faktiskt!
De har däremot börjat hacka bort färg från väggarna, särskilt på ytor som är spacklade.
Jag antar att det är kalken i spacklet de tycker om, eller så är det bara ett tidsfördriv som de börjat med.
Man brukar inte börja ge höns extra tillskott på kalk, i form av snäckskal, förrän de ska börja värpa. Dessutom så blandar jag i lite foderkalk i deras grus, så de bör inte ha någon brist på kalk egentligen.
Hade det inte varit 30 cm snö ute så hade jag kanske funderat på att börja släppa ut dem utomhus lite nu när de blivit så stora. Men det får vänta ett tag till.
Jag tog en liten filmsnutt på dem nu precis. Visst är väl tupparna väldigt fina? Jag letar fortfarande efter fler som är intresserad av en tupp. Endast en av fem är tingad, så hör av dig om du är intresserad.
Förutom att de ruggar en del så växer de fortfarande ganska snabbt och jag tycker de ser rätt fina ut faktiskt!
De har däremot börjat hacka bort färg från väggarna, särskilt på ytor som är spacklade.
Jag antar att det är kalken i spacklet de tycker om, eller så är det bara ett tidsfördriv som de börjat med.
Man brukar inte börja ge höns extra tillskott på kalk, i form av snäckskal, förrän de ska börja värpa. Dessutom så blandar jag i lite foderkalk i deras grus, så de bör inte ha någon brist på kalk egentligen.
Hade det inte varit 30 cm snö ute så hade jag kanske funderat på att börja släppa ut dem utomhus lite nu när de blivit så stora. Men det får vänta ett tag till.
Jag tog en liten filmsnutt på dem nu precis. Visst är väl tupparna väldigt fina? Jag letar fortfarande efter fler som är intresserad av en tupp. Endast en av fem är tingad, så hör av dig om du är intresserad.
söndag 13 januari 2013
Ruggning
De senaste dagarna har det börjat bli mycket fjädrar skräpandes i hönshuset och det är tydligt att unghönsen nu alltså börjar byta ut en del av sin fjäderdräkt.
Normalt ruggar höns på hösten, men unghöns ruggar i omgångar under hela sin uppväxt ända tills de är fullvuxna.
Små fjädrar brukar hönsen kunna äta upp, men de större blir kvar och skräpar ner.
Att höns äter upp små tappade fjädrar är helt naturligt, de innehåller mycket protein.
Förr brukade man ge hönsen fjäderavfall som tillskottsfoder efter man hade slaktat.
Normalt ruggar höns på hösten, men unghöns ruggar i omgångar under hela sin uppväxt ända tills de är fullvuxna.
Små fjädrar brukar hönsen kunna äta upp, men de större blir kvar och skräpar ner.
Att höns äter upp små tappade fjädrar är helt naturligt, de innehåller mycket protein.
Förr brukade man ge hönsen fjäderavfall som tillskottsfoder efter man hade slaktat.
onsdag 9 januari 2013
Hönshusets bästa plats...
Sedan sittpinnen kom på plats i hönshuset så har min lilla hönsflock fått en ny favoritplats.
Nästan varje gång jag kommer ner till hönshuset så hittar jag alla eller flertalet av unghönsen uppe på sittpinnen. Ibland har de legat och balat i torven och vid ett tillfälle stod alla och åt runt foderautomaten, men annars har de suttit och "häckat" uppe på sin sittpinne.
De använder nätburen till att landa och hoppa ner från till golvet, men väl däruppe så sätter de sig på pinnen och ägnar sin tid till att putsa sina fjädrar och vila.
Dock tycks de hinna med att äta en hel del under dagen ändå, det går åt ganska mycket foder nuförtiden och de växer fortfarande mycket.
Jag gissar att de ligger på ca 1 kilo i vikt just nu. Som fullvuxna ska de väga drygt 3 kilo, så de har fortfarande en bit kvar upp till det.
Vad gäller rangordningen så börjar den bli mer synlig nu, några av tupparna ägnar också en hel del tid att "kaxa sig" gentemot varandra. De tre hönorna låter mer "vuxna" än tupparna, som fortfarande mest "flöjtar" och man kan även se rent allmänt att tupparna är mer sociala och framfusiga i kontakten med mig än hönorna är, som oftast håller något "lägre profil".
Unghönsen är snart 11 veckor gamla och det börjar verkligen bli dags att försöka hitta nya hem åt tupparna. Det är bara en av tupparna som är tingade i nuläget, så jag har fyra kvar att försöka bli av med. Fortfarande är målet att hitta nya hem åt dem alla och slippa slakta dem.
Är du intresserad av en tupp så hör av dig! Och jag är tacksam om du kan tipsa andra som du tror kan vara intresserade av en Plymouth Rock tupp.
Nästan varje gång jag kommer ner till hönshuset så hittar jag alla eller flertalet av unghönsen uppe på sittpinnen. Ibland har de legat och balat i torven och vid ett tillfälle stod alla och åt runt foderautomaten, men annars har de suttit och "häckat" uppe på sin sittpinne.
De använder nätburen till att landa och hoppa ner från till golvet, men väl däruppe så sätter de sig på pinnen och ägnar sin tid till att putsa sina fjädrar och vila.
Dock tycks de hinna med att äta en hel del under dagen ändå, det går åt ganska mycket foder nuförtiden och de växer fortfarande mycket.
Jag gissar att de ligger på ca 1 kilo i vikt just nu. Som fullvuxna ska de väga drygt 3 kilo, så de har fortfarande en bit kvar upp till det.
Vad gäller rangordningen så börjar den bli mer synlig nu, några av tupparna ägnar också en hel del tid att "kaxa sig" gentemot varandra. De tre hönorna låter mer "vuxna" än tupparna, som fortfarande mest "flöjtar" och man kan även se rent allmänt att tupparna är mer sociala och framfusiga i kontakten med mig än hönorna är, som oftast håller något "lägre profil".
Unghönsen är snart 11 veckor gamla och det börjar verkligen bli dags att försöka hitta nya hem åt tupparna. Det är bara en av tupparna som är tingade i nuläget, så jag har fyra kvar att försöka bli av med. Fortfarande är målet att hitta nya hem åt dem alla och slippa slakta dem.
Är du intresserad av en tupp så hör av dig! Och jag är tacksam om du kan tipsa andra som du tror kan vara intresserade av en Plymouth Rock tupp.
torsdag 3 januari 2013
Kycklingarna 10 veckor
Eller "unghönsen" är idag 10 veckor är kanske mer korrekt att säga. En utomstående skulle nog inte kalla dem för kycklingar nuförtiden utan de ser nästan vuxna ut. Deras kammar är fortfarande små, men i övrigt ser de ut som de kommer göra som vuxna, förutom att de ska bli ännu större och tyngre såklart...
Jag har nu under nyårshelgen hunnit med att få upp hönsens sittpinne och gödselskiva. Det blev lite pyssel och allt gick inte så som jag hade hoppats på...
Här på bilden ser man ungefär hur den fungerar. Skiten samlas på skivan som ligger under en skyddande "nätbur" som i sin tur ligger direkt under själva sittpinnen.
Man kan ha lite torv på själva skivan för att underlätta utgödslingen, men här ville jag visa hur skiten hamnar på skivan och hur mycket det kan bli på en natt.
Själva sittpinnen fick bli en grov rundstav (6 cm i diameter), vilket inte var min första tanke, men jag hittade inget annat lämpligt hemma.
Det som annars strulade var att konsolerna till skivan var svåra att passa in (eftersom väggarna i hönshuset inte är helt räta) och jag då hade sönder ena konsolen något när jag försökte justera höjden.
Dessutom gick det inte att ändra höjd på konsolerna när nätburen var ditsatt, så det krävdes en del trixande att få allt på plats.
Skivan är en laminerad mdf, jag har skruvat fast järnkonsoler för skena i den och satt dit öglor att fästa kedjor i framkant. Nätburen är av punktsvetsat fyrkantsnät och sen har jag "spänt fast" buren med fjäderhakar i skivan.
Sittpinnen sitter fästad med märlor direkt på nätet. I framkant har jag en "lucka" så att jag lätt kan vinkla upp och skrapa ut skiten varje dag i en hink som jag sedan tömmer direkt på komposten.
Alternativet att fästa skivan i väggen med fasta konsoler kan bli aktuellt eftersom jag hade sönder ena konsolen och det var krångligt att justera höjden.
Antagligen klarar jag mig bra med mycket tunnare kedjor också.
Hela anordningen blev lite otymplig att hantera, men det är alltså väldigt enkelt att plocka bort nätburen och sittpinnen och att ta bort skivan. Så man kan få bort rubbet på max 5 minuter.
Under gödselskivan blir det nu en bra yta för hönsen att vistas på, men det kan vara bra att se till att ha extra belysning som når dit så att det inte blir ett "mörkt hörn".
Såhär såg det ut när det var uppsatt och klart. Just nu sitter själva sittpinnen på ca 80 cm höjd, när hönsen sen blir lite större tänkte jag höja upp den till ca 120 cm eller något liknande.
Skivan är 60 cm x 130 cm. Nätburen ca 15 cm hög och med en pinnlängd på 125 cm så bör den räcka bra till 5 vuxna höns av stor ras.
Jag hade redan allt material hemma, så jag vet inte riktigt vad det skulle kosta att bygga om man var tvungen att köpa materialet, men jag skulle gissa på ca 50 kr för nätet, 15 kr för pinnen, 100 kr för konsoler och skenor och kanske 50 kr för skivan och 85 kr för kedjor/skruv, fjäderhakar, osv. Så kanske 300 kr totalt?
![]() |
| Sittpinnen är nu invigd. |
Här på bilden ser man ungefär hur den fungerar. Skiten samlas på skivan som ligger under en skyddande "nätbur" som i sin tur ligger direkt under själva sittpinnen.
Man kan ha lite torv på själva skivan för att underlätta utgödslingen, men här ville jag visa hur skiten hamnar på skivan och hur mycket det kan bli på en natt.
Själva sittpinnen fick bli en grov rundstav (6 cm i diameter), vilket inte var min första tanke, men jag hittade inget annat lämpligt hemma.
Det som annars strulade var att konsolerna till skivan var svåra att passa in (eftersom väggarna i hönshuset inte är helt räta) och jag då hade sönder ena konsolen något när jag försökte justera höjden.
Dessutom gick det inte att ändra höjd på konsolerna när nätburen var ditsatt, så det krävdes en del trixande att få allt på plats.
![]() |
| Järnkonsoler för skenmontage fastskruvade i skivan. |
Sittpinnen sitter fästad med märlor direkt på nätet. I framkant har jag en "lucka" så att jag lätt kan vinkla upp och skrapa ut skiten varje dag i en hink som jag sedan tömmer direkt på komposten.
![]() |
| Nätburen hålls på plats med fjäderhakar. |
Antagligen klarar jag mig bra med mycket tunnare kedjor också.
Hela anordningen blev lite otymplig att hantera, men det är alltså väldigt enkelt att plocka bort nätburen och sittpinnen och att ta bort skivan. Så man kan få bort rubbet på max 5 minuter.
Under gödselskivan blir det nu en bra yta för hönsen att vistas på, men det kan vara bra att se till att ha extra belysning som når dit så att det inte blir ett "mörkt hörn".
![]() |
| Sittpinne med gödselskiva. |
Skivan är 60 cm x 130 cm. Nätburen ca 15 cm hög och med en pinnlängd på 125 cm så bör den räcka bra till 5 vuxna höns av stor ras.
Jag hade redan allt material hemma, så jag vet inte riktigt vad det skulle kosta att bygga om man var tvungen att köpa materialet, men jag skulle gissa på ca 50 kr för nätet, 15 kr för pinnen, 100 kr för konsoler och skenor och kanske 50 kr för skivan och 85 kr för kedjor/skruv, fjäderhakar, osv. Så kanske 300 kr totalt?
torsdag 27 december 2012
Kycklingarna 9 veckor
Idag blir kycklingarna 9 veckor gamla.
Julen har precis passerat och inte haft så mycket tid att fixa och dona hos hönsen. Lite rester och annat gott har de fått smaka på, men framförallt äter de begärligt av den helsäd som jag nu börjat ge dem varje dag som komplement till sitt basfoder.
Jag brukar ju skriva att de blir större och att de piper allt mindre varje vecka och så är fallet även nu. Faktum är att jag från och med idag inte längre kommer att kalla dem för kycklingar, utan istället blir det ungdjur eller unghöns.
Deras barndom är helt klart över och nu är de "tonåringar" ett tag tills de kan kallas vuxna.
Jag har också, glädjande nog, fått en av tupparna "tingad" till en annan uppfödare. Hoppas givetvis på att fler ska höra av sig och vara intresserade av en tupp så småningom. Ingen brådska i nuläget, men de är absolut såpass stora att de skulle kunna flytta redan nu om någon känner sig manad?
Jag har annars inte fått klart deras sittpinne ännu, men räknar med att den ska sättas upp i morgon. Återkommer med bilder och rapport.
Julen har precis passerat och inte haft så mycket tid att fixa och dona hos hönsen. Lite rester och annat gott har de fått smaka på, men framförallt äter de begärligt av den helsäd som jag nu börjat ge dem varje dag som komplement till sitt basfoder.
Jag brukar ju skriva att de blir större och att de piper allt mindre varje vecka och så är fallet även nu. Faktum är att jag från och med idag inte längre kommer att kalla dem för kycklingar, utan istället blir det ungdjur eller unghöns.
Deras barndom är helt klart över och nu är de "tonåringar" ett tag tills de kan kallas vuxna.
Jag har också, glädjande nog, fått en av tupparna "tingad" till en annan uppfödare. Hoppas givetvis på att fler ska höra av sig och vara intresserade av en tupp så småningom. Ingen brådska i nuläget, men de är absolut såpass stora att de skulle kunna flytta redan nu om någon känner sig manad?
Jag har annars inte fått klart deras sittpinne ännu, men räknar med att den ska sättas upp i morgon. Återkommer med bilder och rapport.
lördag 22 december 2012
Kycklingarna 8 veckor
I torsdags blev kycklingarna 8 veckor gamla och kanske snart inte ska kallas kycklingar längre då de börjar bli riktigt stora och präktiga.
Snart är kycklingpipen helt ersatta av unghönsens "flöjtande" och försök att låta som vuxna höns.
De flesta av dem är väldigt sociala och vill gärna hoppa upp i knät eller på handen om det ges möjlighet. Här är en av tupparna som alltid försöker lägga beslag på en sittplats på armen när man matar dem.
Lite "tuppfäktning" blir det ibland också, men även hönorna kan vara med och "slåss" ibland. Än så länge tycks det mest vara på lek och ingen som tagit på sig ledarskapet i den lilla flocken, men det kommer snart bli aktuellt då höns rent instinktivt är i stort behov av rangordning inom flocken .
När sittpinnen kommer på plats så brukar det bli mer tydligt vem som är "högsta hönset" utifrån hur de placerar sig på pinnen.
Det är synd att jag inte får ha kvar någon tupp sen, de verkar vara ännu mer sociala än de tre hönorna. Förhoppningsvis hittar några av mina fem tuppar ett nytt hem så småningom, vore kul om de kunde komma till användning till annat än att ätas upp.
Är du intresserad av en tupp, så hör gärna av dig, eller tipsa andra som kan vara intresserade.
Nu är det snart jul och jag får några lediga dagar och jag hoppas verkligen få deras sittpinne färdig nu till helgen.
Jag och min nyfunne hönskompis Jenny har köpt foder och delat, vilket var smidigt för oss som inte har så många höns, men ändå vill kunna få ihop en bra foderblandning.
Vi köpte helsäd av korn, havre och vete, samt allfodret Plym (pellets) från Granngården. Mina höns tycker om det och verkar må bra, så jag kör vidare på det ett tag till.
När hönorna börjar bli vuxna kan man överväga att gå över till ett värpfoder, men det är mest framtaget för fabrikshönsen, så det brukar bli bra med ägg även med basfodret, bara man ser till att ge extra snäckskal så att de klarar av sitt kalkbehov.
Snart är kycklingpipen helt ersatta av unghönsens "flöjtande" och försök att låta som vuxna höns.
De flesta av dem är väldigt sociala och vill gärna hoppa upp i knät eller på handen om det ges möjlighet. Här är en av tupparna som alltid försöker lägga beslag på en sittplats på armen när man matar dem.
Lite "tuppfäktning" blir det ibland också, men även hönorna kan vara med och "slåss" ibland. Än så länge tycks det mest vara på lek och ingen som tagit på sig ledarskapet i den lilla flocken, men det kommer snart bli aktuellt då höns rent instinktivt är i stort behov av rangordning inom flocken .
När sittpinnen kommer på plats så brukar det bli mer tydligt vem som är "högsta hönset" utifrån hur de placerar sig på pinnen.
Det är synd att jag inte får ha kvar någon tupp sen, de verkar vara ännu mer sociala än de tre hönorna. Förhoppningsvis hittar några av mina fem tuppar ett nytt hem så småningom, vore kul om de kunde komma till användning till annat än att ätas upp.
Är du intresserad av en tupp, så hör gärna av dig, eller tipsa andra som kan vara intresserade.
Nu är det snart jul och jag får några lediga dagar och jag hoppas verkligen få deras sittpinne färdig nu till helgen.
Jag och min nyfunne hönskompis Jenny har köpt foder och delat, vilket var smidigt för oss som inte har så många höns, men ändå vill kunna få ihop en bra foderblandning.
Vi köpte helsäd av korn, havre och vete, samt allfodret Plym (pellets) från Granngården. Mina höns tycker om det och verkar må bra, så jag kör vidare på det ett tag till.
När hönorna börjar bli vuxna kan man överväga att gå över till ett värpfoder, men det är mest framtaget för fabrikshönsen, så det brukar bli bra med ägg även med basfodret, bara man ser till att ge extra snäckskal så att de klarar av sitt kalkbehov.
tisdag 18 december 2012
Fixar i hönshuset...
Efter någon veckas dåligt samvete så är jag på gång... Jag håller på att fixa med sittpinne och gödselskiva till hönshuset och det är snart klart.
Det blir en egen konstruktion, oprövad men baserad på tidigare erfarenheter.
Många spikar bara upp en sittpinne från vägg till vägg i hönshuset och sen är det klart. Problemet är att då hamnar allt hönsskit på golvet under sittpinnen.
Det är på natten hönsen skiter som mest och det gör att det snart blir ganska grisigt under sittpinnen och där sen hönsen på dagen springer runt och skitar ner sig.
Så det vill man alltså undvika till varje pris och det bästa sättet är att helt enkelt sätta upp en skiva eller platta under sittpinnen som allt skit landar på. En sån kallas gödselskiva.
Golvytan under skivan blir därmed inte nedsmutsad och man får en större yta i hönshuset som hönsen kan vistas på.
Det största problemet brukar dock vara att hönsen tar sig upp på gödselskivan och kletar omkring där istället, vilket heller inte är bra. Så då brukar krävas att man sätter någon form av nät över skivan så att skiten får vara ifred.
Lämpligen tar man sedan dagligen och skrapar av den skit som samlats på gödselskivan, ner i en skottkärra eller hink och man får en betydligt bättre miljö i hönshuset.
Hönsskit är nämligen mycket "starkt" och bildar nästan omedelbart ammoniak som inte är nyttigt vare sig för oss eller hönsen. Så ut med skiten varje dag och alla mår bättre!
Man kan även med fördel strö lite torv på gödselskivan, vilket drastiskt minskar uppkomsten av ammoniak och dessutom motverkar flugor och annat som gillar skit.
Torv/skitblandningen som man mockar ut lägger man i komposten där den snabbt bryts ned och ger en perfekt gödsel att använda i trädgården.
Så gödselskiva är alltså ett måste, men man bör tänka på att undvika att fästa skivan direkt mot vägg, eftersom det då uppstår en lämplig miljö för kvalster och annan ohyra att gömma sig på, samt att det är bra att luft fritt kan cirkulera kring gödselskivan för att motverka lukt osv.
Jag har sett konstruktioner där gödselskivan med ovanförliggande sittpinne, närapå svävar fritt i luften, genom att man hängt upp det hela med kedjor ifrån taket.
Men höns ogillar när deras sittpinne "svajar" och rör sig, så av det skälet vill man att den ska sitta fast ordentligt, vilket gör att någon form av kompromiss måste ordnas...
I mitt fall har jag tänkt att fästa gödselskivan i väggen med konsoler som sitter i konsolskena och därmed enkelt går att reglera höjden på sittpinnen/gödselskivan, vilket kan vara bra då det dels ger viss stabilitet samtidigt som det ger utrymme mellan skivan och vägg för luftning och att undvika kvalstergömmor osv. Att kunna reglera höjden på sittpinnen enkelt är också bra om man har ungdjur som växer upp.
Men konstruktionen blir dock lite för "tung" i mitt fall för att jag ska kunna förlita mig på konsolerna. Skivan är 2 cm tjock, drygt 60 cm bred och ca 130 cm lång och med typ 5 vuxna hönor på ca 3 kilo stycket, så blir det till att ordna med förstärkning.
Jag tänkte testa med att ha två kedjor i framkant av skivan som är upphängda i taket. Då avlastar dessa hela skivan så att den del som sitter i konsolen och väggen endast förankrar den men inte behöver ta så mycket tyngd.
Att ta bort hela skivan kommer då bli väldigt enkelt. Bara att haka loss karbinhakar på kedjorna och lyfta upp skivan ur konsolskenorna. Praktiskt vid storstädning!
Skivan är en laminerad "bänkskiva" av MDF, som bör hålla några år och ska vara lätt att skrapa ren. Nätet ovanför tänkte jag testa med ett plastnät med 50x50 mm rutor, men blir det inte bra så tar jag vanligt fyrkantsnät istället.
Sittpinnen blir en avfasad 45x45 regel som fästs upp ca 15 cm ovanför gödselskivan. Nätet sitter sen ungefär 5 cm under sittpinnen.
Så är det alltså tänkt att det ska bli och jag håller på att snickra ihop hela konstruktionen i garaget nu. Jag återkommer med bilder när det är klart och vid monteringen, så får vi se hur det blir.
När man beräknar hur mycket sittpinne man behöver till höns, så är det bra med max 5 stora höns per meter. Ofta sätter man flera sittpinnar bredvid varandra för att få mer plats och då är det viktigt att sätta pinnarna minst 30 cm ifrån varandra så att hönsen inte kan sitta och skita på varandra.
Det blir en egen konstruktion, oprövad men baserad på tidigare erfarenheter.
Många spikar bara upp en sittpinne från vägg till vägg i hönshuset och sen är det klart. Problemet är att då hamnar allt hönsskit på golvet under sittpinnen.Det är på natten hönsen skiter som mest och det gör att det snart blir ganska grisigt under sittpinnen och där sen hönsen på dagen springer runt och skitar ner sig.
Så det vill man alltså undvika till varje pris och det bästa sättet är att helt enkelt sätta upp en skiva eller platta under sittpinnen som allt skit landar på. En sån kallas gödselskiva.
Golvytan under skivan blir därmed inte nedsmutsad och man får en större yta i hönshuset som hönsen kan vistas på.
Det största problemet brukar dock vara att hönsen tar sig upp på gödselskivan och kletar omkring där istället, vilket heller inte är bra. Så då brukar krävas att man sätter någon form av nät över skivan så att skiten får vara ifred.
Lämpligen tar man sedan dagligen och skrapar av den skit som samlats på gödselskivan, ner i en skottkärra eller hink och man får en betydligt bättre miljö i hönshuset.
Hönsskit är nämligen mycket "starkt" och bildar nästan omedelbart ammoniak som inte är nyttigt vare sig för oss eller hönsen. Så ut med skiten varje dag och alla mår bättre!
Man kan även med fördel strö lite torv på gödselskivan, vilket drastiskt minskar uppkomsten av ammoniak och dessutom motverkar flugor och annat som gillar skit.
Torv/skitblandningen som man mockar ut lägger man i komposten där den snabbt bryts ned och ger en perfekt gödsel att använda i trädgården.
Så gödselskiva är alltså ett måste, men man bör tänka på att undvika att fästa skivan direkt mot vägg, eftersom det då uppstår en lämplig miljö för kvalster och annan ohyra att gömma sig på, samt att det är bra att luft fritt kan cirkulera kring gödselskivan för att motverka lukt osv.
Jag har sett konstruktioner där gödselskivan med ovanförliggande sittpinne, närapå svävar fritt i luften, genom att man hängt upp det hela med kedjor ifrån taket.
Men höns ogillar när deras sittpinne "svajar" och rör sig, så av det skälet vill man att den ska sitta fast ordentligt, vilket gör att någon form av kompromiss måste ordnas...
I mitt fall har jag tänkt att fästa gödselskivan i väggen med konsoler som sitter i konsolskena och därmed enkelt går att reglera höjden på sittpinnen/gödselskivan, vilket kan vara bra då det dels ger viss stabilitet samtidigt som det ger utrymme mellan skivan och vägg för luftning och att undvika kvalstergömmor osv. Att kunna reglera höjden på sittpinnen enkelt är också bra om man har ungdjur som växer upp.
Men konstruktionen blir dock lite för "tung" i mitt fall för att jag ska kunna förlita mig på konsolerna. Skivan är 2 cm tjock, drygt 60 cm bred och ca 130 cm lång och med typ 5 vuxna hönor på ca 3 kilo stycket, så blir det till att ordna med förstärkning.
Jag tänkte testa med att ha två kedjor i framkant av skivan som är upphängda i taket. Då avlastar dessa hela skivan så att den del som sitter i konsolen och väggen endast förankrar den men inte behöver ta så mycket tyngd.
Att ta bort hela skivan kommer då bli väldigt enkelt. Bara att haka loss karbinhakar på kedjorna och lyfta upp skivan ur konsolskenorna. Praktiskt vid storstädning!
Skivan är en laminerad "bänkskiva" av MDF, som bör hålla några år och ska vara lätt att skrapa ren. Nätet ovanför tänkte jag testa med ett plastnät med 50x50 mm rutor, men blir det inte bra så tar jag vanligt fyrkantsnät istället.
Sittpinnen blir en avfasad 45x45 regel som fästs upp ca 15 cm ovanför gödselskivan. Nätet sitter sen ungefär 5 cm under sittpinnen.
Så är det alltså tänkt att det ska bli och jag håller på att snickra ihop hela konstruktionen i garaget nu. Jag återkommer med bilder när det är klart och vid monteringen, så får vi se hur det blir.
När man beräknar hur mycket sittpinne man behöver till höns, så är det bra med max 5 stora höns per meter. Ofta sätter man flera sittpinnar bredvid varandra för att få mer plats och då är det viktigt att sätta pinnarna minst 30 cm ifrån varandra så att hönsen inte kan sitta och skita på varandra.
fredag 14 december 2012
Kycklingarna 7 veckor
Så har ännu en vecka gått och i hönshuset har det tyvärr inte hänt så mycket nytt, mer än att kycklingarna förstås har växt en del.
Jag börjar få slut på foder, så det är hög tid att införskaffa mera och genom bloggen har jag fått kontakt med en som bor i närheten och också har höns i mindre skala, så nu funderar vi på att köpa några säckar tillsammans för att kunna få till en bra blandning och sen dela på. Verkligen kul och jag är mycket tacksam för den kontakten!
Jag tog en liten film igår på kycklingarna och har laddat upp den på YouTube tillsammans med några andra filmer där kycklingarna är 1 och 4 veckor gamla. Tänkte väl att det ska kunna bli fler filmer senare.
Jag är lite irriterad över att de lyckas hoppa upp och sätta sig på toppen av deras vattenautomat, eftersom det lätt hänt blir att de skiter ner i vattnet. Jag får fundera ut någon smart lösning på det, funderar på att ha någon form av automatiska vattenkoppar (med nippel) för att de alltid ska ha fräscht vatten utan att det blir mycket spill och slask.
Som vanligt är det dock svårt att hinna med allt jag skulle vilja göra, Foder har högsta prioritet just nu.
Jag börjar få slut på foder, så det är hög tid att införskaffa mera och genom bloggen har jag fått kontakt med en som bor i närheten och också har höns i mindre skala, så nu funderar vi på att köpa några säckar tillsammans för att kunna få till en bra blandning och sen dela på. Verkligen kul och jag är mycket tacksam för den kontakten!
Jag är lite irriterad över att de lyckas hoppa upp och sätta sig på toppen av deras vattenautomat, eftersom det lätt hänt blir att de skiter ner i vattnet. Jag får fundera ut någon smart lösning på det, funderar på att ha någon form av automatiska vattenkoppar (med nippel) för att de alltid ska ha fräscht vatten utan att det blir mycket spill och slask.
Som vanligt är det dock svårt att hinna med allt jag skulle vilja göra, Foder har högsta prioritet just nu.
måndag 10 december 2012
Höns och rovdjur
Vi människor äter gärna höns, eller "kyckling" som det oftast kallas. Det är vi inte ensamma om! Tyvärr så är det många olika rovdjur som gärna sätter tänderna i våra höns och vi hönsägare vill såklart helst inte dela med oss till räv, mink, iller, mård, duvhök, m.fl...
Vill vi vara säkra på att få ha våra höns i fred, så krävs det oftast att vi hjälper till att skydda dem. Många hönsägare har dock hönsgården enbart som något att hålla hönsen instängda i och inte för att skydda sina höns från utomstående faror som vilda djur eller lösspringande hundar...
Likaså är hönshuset oftast mer ett skydd mot väder och vind, än ett skydd mot nattliga inkräktare.
När sedan "olyckan" är framme och hönsägaren finner sina djur borta eller döda, så riktas ilskan oftast mot rovdjuret som då framställs som både elakt och vedervärdigt. Trots att ett rovdjur gör det den ska göra, den fångar bytesdjur för att äta. Att sedan många rovdjur får "fnatt" och dödar mer än nödvändigt då de tagit sig in i hönsgården eller hönshuset, beror främst på att det uppstår en onaturlig situation där rovdjuret befinner sig tillsammans med så många bytesdjur som inte flyr (de kan ju inte) att instinkten att döda "slår över". Det här gäller även "snälla" hundar osv.
Det är alla djurägares skyldighet att skydda sina djur på bästa sätt genom att se till att de har ett bra skydd mot rovdjur!
Genom att bygga hönshus och hönsgårdar med rätt material och på rätt sätt, eliminerar vi risken med att våra höns blir rävmat eller att kråkorna tar de små kycklingarna.
Vi kan också se till att hålla rovdjuren borta från våra höns genom att inhägna tomten med t.ex elstängsel om vi vill kunna ha våra höns frigående på dagarna. Men då finns det fortfarande risk att rovfåglar kan komma åt hönsen.
Men rovfågel är oftast inget större problem. I naturen väljer de ut svaga och långsamma djur som byten. Höns är som regel ganska vaksamma och håller bra utkik i luften och ska normalt sett ha ganska stor chans att klara sig om de bara har tillräckligt med buskar och annan vegetation att söka skydd under.
Det är lite ironiskt att våra höns idag ligger så långt ner i födokedjan när de faktiskt för länge sedan var de som låg på toppen, men sånt är väl livet antar jag... Skyll inte på rovdjuren! Idag är det vår uppgift att se till att hålla våra höns trygga och säkra!
Vill vi vara säkra på att få ha våra höns i fred, så krävs det oftast att vi hjälper till att skydda dem. Många hönsägare har dock hönsgården enbart som något att hålla hönsen instängda i och inte för att skydda sina höns från utomstående faror som vilda djur eller lösspringande hundar...
Likaså är hönshuset oftast mer ett skydd mot väder och vind, än ett skydd mot nattliga inkräktare.
När sedan "olyckan" är framme och hönsägaren finner sina djur borta eller döda, så riktas ilskan oftast mot rovdjuret som då framställs som både elakt och vedervärdigt. Trots att ett rovdjur gör det den ska göra, den fångar bytesdjur för att äta. Att sedan många rovdjur får "fnatt" och dödar mer än nödvändigt då de tagit sig in i hönsgården eller hönshuset, beror främst på att det uppstår en onaturlig situation där rovdjuret befinner sig tillsammans med så många bytesdjur som inte flyr (de kan ju inte) att instinkten att döda "slår över". Det här gäller även "snälla" hundar osv.
Det är alla djurägares skyldighet att skydda sina djur på bästa sätt genom att se till att de har ett bra skydd mot rovdjur!
![]() |
| Hönsens evolution - från rovdjur till bytesdjur. |
Vi kan också se till att hålla rovdjuren borta från våra höns genom att inhägna tomten med t.ex elstängsel om vi vill kunna ha våra höns frigående på dagarna. Men då finns det fortfarande risk att rovfåglar kan komma åt hönsen.
Men rovfågel är oftast inget större problem. I naturen väljer de ut svaga och långsamma djur som byten. Höns är som regel ganska vaksamma och håller bra utkik i luften och ska normalt sett ha ganska stor chans att klara sig om de bara har tillräckligt med buskar och annan vegetation att söka skydd under.
Det är lite ironiskt att våra höns idag ligger så långt ner i födokedjan när de faktiskt för länge sedan var de som låg på toppen, men sånt är väl livet antar jag... Skyll inte på rovdjuren! Idag är det vår uppgift att se till att hålla våra höns trygga och säkra!
fredag 7 december 2012
Kycklingarna 6 veckor
Igår blev kycklingarna 6 veckor gamla och det är väl normalt en gräns när många slutar kalla dem för kycklingar och istället räknar dem som unghöns.
Det är även nu som de normalt sett ska klara sig utan extra värmekälla och vara relativt fullbefjädrade.
Personligen brukar jag kalla dem kycklingar så länge de i huvudsak piper istället för att kackla...
På bilden kan man se dem gluffa i sig av lite havregrynsgröt (med tillsatt majsmjöl) och nuförtiden kan de verkligen äta! En liten skål som förut tog dem en halvtimme att få i sig, tar nu slut på max två minuter.
De tre hönorna har mer utvecklad fjäderdräkt än tupparna och är fortfarande lite mörkare i färgen. Tupparna har dessutom en större kam, så de är fortfarande lätta att särskilja trots att fläcken på huvudet nu i princip är helt borta.
Till helgen måste jag försöka få upp deras sittpinne med tillhörande gödselskiva under. Just nu tillbringar de mycket av sin tid uppe på den flyttkartong som var deras "bo" den första tiden.
Jag har inte sett dem vara under värmetaket på länge nu och ofta hittar jag det omkullvält när jag kommer ut till dem på morgonen, så det ska jag också plocka bort och försöka få ordentligt rengjort.
Sen ska jag försöka handla lite helt korn, havre och vete. Men jag är inte så förtjust i att behöva köpa 75 kilo (3 x 25 kilo), men det kommer väl gå åt så småningom.
Deras säck med hönsfoder (Plym allfoder) är fortfarande hälften kvar av, men de har börjat äta mer nu så den tar väl slut om ett par veckor kanske.
Att utfodra höns ordentligt är inte gratis som många tror.
Det är även nu som de normalt sett ska klara sig utan extra värmekälla och vara relativt fullbefjädrade.
Personligen brukar jag kalla dem kycklingar så länge de i huvudsak piper istället för att kackla...
På bilden kan man se dem gluffa i sig av lite havregrynsgröt (med tillsatt majsmjöl) och nuförtiden kan de verkligen äta! En liten skål som förut tog dem en halvtimme att få i sig, tar nu slut på max två minuter.
De tre hönorna har mer utvecklad fjäderdräkt än tupparna och är fortfarande lite mörkare i färgen. Tupparna har dessutom en större kam, så de är fortfarande lätta att särskilja trots att fläcken på huvudet nu i princip är helt borta.
Till helgen måste jag försöka få upp deras sittpinne med tillhörande gödselskiva under. Just nu tillbringar de mycket av sin tid uppe på den flyttkartong som var deras "bo" den första tiden.
Jag har inte sett dem vara under värmetaket på länge nu och ofta hittar jag det omkullvält när jag kommer ut till dem på morgonen, så det ska jag också plocka bort och försöka få ordentligt rengjort.
Sen ska jag försöka handla lite helt korn, havre och vete. Men jag är inte så förtjust i att behöva köpa 75 kilo (3 x 25 kilo), men det kommer väl gå åt så småningom.
Deras säck med hönsfoder (Plym allfoder) är fortfarande hälften kvar av, men de har börjat äta mer nu så den tar väl slut om ett par veckor kanske.
Att utfodra höns ordentligt är inte gratis som många tror.
tisdag 4 december 2012
Snälla tuppar
Jag har haft många tuppar genom åren. De flesta har varit väldigt snälla och beskedliga att ha att göra med, men ett fåtal har varit elaka och aggressiva.
Det finns normalt sett ingen anledning att ha kvar en tupp som är aggressiv mot människor. Tamhöns är domesticerade och har levt tillsammans och jämte oss människor i många århundraden nu, så det är inget vilt djur, även om de har kvar en del instinkter från de ursprungliga djungelhönsen.
Höns ska normalt sett vara ganska beskedliga av sig i sin relation till människan. De har lärt sig att det är människor som ger dem mat, vilket är det som höns värdesätter mest här i livet.
"Du ska inte bita den hand som föder dig!", finns det ett gammalt ordspråk som är bra att tänka på när man har husdjur. Det gäller även tuppar!
Hur får man då snälla tuppar? Ja det här tycks tyvärr hänga mest på individen och skiljer från tupp till tupp. Jag har varit med om att få en elak tupp som haft syskon som varit hur snälla som helst trots likvärdig uppväxt och samma föräldrar osv.
Jag har också haft tuppar som varit extrem vänliga i människors sällskap, men som utan tvekan attackerar hundar och katter osv. En bra tupp ska skydda sin flock och försöka skrämma bort inkräktare, men om hunden på gården är snäll och hör till "familjen" så kan jag tycka att en riktigt bra tupp ska kunna känna av detta och inte se hunden som ett hot.
Det händer att tuppar anfaller barnen i familjen, vilket självklart inte är acceptabelt! En tupp kan faktiskt orsaka viss fysisk skada och man vill heller inte att ens barn ska växa upp och vara rädd för hushållets egna djur.
Går det att "kuva" en elak tupp så den blir snäll? Nja, det går oftast att kuva ett djur så att det blir rädd för en och inte vågar attackera, men det är inte alls optimalt att behöva göra det och det krävs att samtliga medlemmar i familjen då måste "besegra" den, vilket oftats är svårt rent praktiskt, särskilt om man har barn. (Plötsligt så har barnen med sig en kompis hem, osv).
Nej, ta bort elaka tuppar och skaffa dig en snäll tupp istället, det finns som regel ett överskott på tuppar, så utbudet är sällan något problem.
Om man har en mycket ovanlig ras eller färg så kan det förstås bli så att en tupp kan vara svår att ersätta. Jag har själv varit i den situationen att jag fått avla på en riktigt elak tupp för att det var den enda tuppen av samma ras och färg i hela landet.
Det var en jobbig period, men som tur var blev inte någon endaste av den tuppens avkommor elak, vilket ytterligare bekräftar att "elakheten" oftast inte är ärftlig utan individuell.
En del försöker "hantera" sina kycklingar så att de ska bli snälla och harmoniska som vuxna, men även här så ser man ibland att det blir helt tvärtom att den gulligaste och mest keliga tuppkycklingen kan bli ett riktigt "monster" som vuxen, så det tycks inte finnas något enkelt sätt att göra för att man ska få snälla tuppar.
Just nu har jag 5 små tuppkycklingar som snart blir 6 veckor gamla. De är ännu hur snälla och sociala som helst och jag hoppas de kommer fortsätta vara snälla även som vuxna och att det finns någon som är intresserad av dem när den tiden kommer då de inte längre kan bo kvar hos mig.
Det finns normalt sett ingen anledning att ha kvar en tupp som är aggressiv mot människor. Tamhöns är domesticerade och har levt tillsammans och jämte oss människor i många århundraden nu, så det är inget vilt djur, även om de har kvar en del instinkter från de ursprungliga djungelhönsen.
Höns ska normalt sett vara ganska beskedliga av sig i sin relation till människan. De har lärt sig att det är människor som ger dem mat, vilket är det som höns värdesätter mest här i livet.
"Du ska inte bita den hand som föder dig!", finns det ett gammalt ordspråk som är bra att tänka på när man har husdjur. Det gäller även tuppar!
Hur får man då snälla tuppar? Ja det här tycks tyvärr hänga mest på individen och skiljer från tupp till tupp. Jag har varit med om att få en elak tupp som haft syskon som varit hur snälla som helst trots likvärdig uppväxt och samma föräldrar osv.
Jag har också haft tuppar som varit extrem vänliga i människors sällskap, men som utan tvekan attackerar hundar och katter osv. En bra tupp ska skydda sin flock och försöka skrämma bort inkräktare, men om hunden på gården är snäll och hör till "familjen" så kan jag tycka att en riktigt bra tupp ska kunna känna av detta och inte se hunden som ett hot.
Det händer att tuppar anfaller barnen i familjen, vilket självklart inte är acceptabelt! En tupp kan faktiskt orsaka viss fysisk skada och man vill heller inte att ens barn ska växa upp och vara rädd för hushållets egna djur.
![]() |
| Lämna aldrig små barn ensamma med husdjur! En elak tupp är inte acceptabelt! |
Går det att "kuva" en elak tupp så den blir snäll? Nja, det går oftast att kuva ett djur så att det blir rädd för en och inte vågar attackera, men det är inte alls optimalt att behöva göra det och det krävs att samtliga medlemmar i familjen då måste "besegra" den, vilket oftats är svårt rent praktiskt, särskilt om man har barn. (Plötsligt så har barnen med sig en kompis hem, osv).
Nej, ta bort elaka tuppar och skaffa dig en snäll tupp istället, det finns som regel ett överskott på tuppar, så utbudet är sällan något problem.
Om man har en mycket ovanlig ras eller färg så kan det förstås bli så att en tupp kan vara svår att ersätta. Jag har själv varit i den situationen att jag fått avla på en riktigt elak tupp för att det var den enda tuppen av samma ras och färg i hela landet.
Det var en jobbig period, men som tur var blev inte någon endaste av den tuppens avkommor elak, vilket ytterligare bekräftar att "elakheten" oftast inte är ärftlig utan individuell.
En del försöker "hantera" sina kycklingar så att de ska bli snälla och harmoniska som vuxna, men även här så ser man ibland att det blir helt tvärtom att den gulligaste och mest keliga tuppkycklingen kan bli ett riktigt "monster" som vuxen, så det tycks inte finnas något enkelt sätt att göra för att man ska få snälla tuppar.
Just nu har jag 5 små tuppkycklingar som snart blir 6 veckor gamla. De är ännu hur snälla och sociala som helst och jag hoppas de kommer fortsätta vara snälla även som vuxna och att det finns någon som är intresserad av dem när den tiden kommer då de inte längre kan bo kvar hos mig.
torsdag 29 november 2012
Kycklingarna 5 veckor
Idag blir kycklingarna 5 veckor och snart ser de ut som riktiga höns i miniatyrformat!
Jag fixade ny vattenautomat åt dem för någon dag sedan då den lilla de haft började kännas för liten att dricka ur, även om de inte dricker så många deciliter på ett dygn.
Vattenautomaten köpte jag på Granngården och är av märket Danki och rymmer 10 liter.
Den känns lite knepig att få på överdelen när man fyllt den, men det kanske bara är en vanesak?
Kycklingarna blev iallafall glada och firade dagen med att dricka extra mycket.
Jag undrar om de helt slutat att värma sig under värmetaket? Jag har varit i hönshuset långa stunder och ser dem då aldrig vara där längre, så kanske de helt klarar sig utan nu. Jag låter det dock stå kvar ett tag till då tupparna är lite senare med sin befjädring än hönorna och jag inte har så väldigt varmt inne i hönshuset (ca 10 grader).
Vanligtvis brukar de behöva värmekälla i 4-6 veckor.
Det jag däremot snart tänkte ordna med, är att få upp sittpinne och gödselskiva. De klarar av att flyga upp en halvmeter nu ungefär och det är bra om de kan få träning på sittpinne tidigt i livet.
Jag fixade ny vattenautomat åt dem för någon dag sedan då den lilla de haft började kännas för liten att dricka ur, även om de inte dricker så många deciliter på ett dygn.
Vattenautomaten köpte jag på Granngården och är av märket Danki och rymmer 10 liter.
Den känns lite knepig att få på överdelen när man fyllt den, men det kanske bara är en vanesak?
Kycklingarna blev iallafall glada och firade dagen med att dricka extra mycket.
Jag undrar om de helt slutat att värma sig under värmetaket? Jag har varit i hönshuset långa stunder och ser dem då aldrig vara där längre, så kanske de helt klarar sig utan nu. Jag låter det dock stå kvar ett tag till då tupparna är lite senare med sin befjädring än hönorna och jag inte har så väldigt varmt inne i hönshuset (ca 10 grader).
Vanligtvis brukar de behöva värmekälla i 4-6 veckor.
Det jag däremot snart tänkte ordna med, är att få upp sittpinne och gödselskiva. De klarar av att flyga upp en halvmeter nu ungefär och det är bra om de kan få träning på sittpinne tidigt i livet.
torsdag 22 november 2012
Många tuppar blir det...
Idag blir kycklingarna 4 veckor gamla och jag ser att tupparna redan börjar bli lite "kaxiga" mot varandra, även om det mest tycks vara på lek.
Utav de 8 kycklingarna tycks det vara 5 tuppar och 3 hönor, men en av hönorna är jag lite tveksam på då den har en ganska utbredd fläck på huvudet som ser ganska olika ut den fläck som de övriga hönorna har. Så i värsta fall kan det vara 6 tuppar och bara 2 hönor, vilket vore lite trist med tanke på att jag sen endast får ha hönor och då max 5 stycken.
Jag tog en liten film idag som dock blev lite mörk, men åtminstone visar ungefär hur de ser ut just nu.
Notera den lilla "ligisten" som försöker hacka sönder min iPhone på slutet av filmen... De gillar verkligen att picka på allt! :)
Utav de 8 kycklingarna tycks det vara 5 tuppar och 3 hönor, men en av hönorna är jag lite tveksam på då den har en ganska utbredd fläck på huvudet som ser ganska olika ut den fläck som de övriga hönorna har. Så i värsta fall kan det vara 6 tuppar och bara 2 hönor, vilket vore lite trist med tanke på att jag sen endast får ha hönor och då max 5 stycken.
Jag tog en liten film idag som dock blev lite mörk, men åtminstone visar ungefär hur de ser ut just nu.
Notera den lilla "ligisten" som försöker hacka sönder min iPhone på slutet av filmen... De gillar verkligen att picka på allt! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















