tisdag 4 december 2012

Snälla tuppar

Jag har haft många tuppar genom åren. De flesta har varit väldigt snälla och beskedliga att ha att göra med, men ett fåtal har varit elaka och aggressiva.
Det finns normalt sett ingen anledning att ha kvar en tupp som är aggressiv mot människor. Tamhöns är domesticerade och har levt tillsammans och jämte oss människor i många århundraden nu, så det är inget vilt djur, även om de har kvar en del instinkter från de ursprungliga djungelhönsen.

Höns ska normalt sett vara ganska beskedliga av sig i sin relation till människan. De har lärt sig att det är människor som ger dem mat, vilket är det som höns värdesätter mest här i livet.

"Du ska inte bita den hand som föder dig!", finns det ett gammalt ordspråk som är bra att tänka på när man har husdjur. Det gäller även tuppar!

Hur får man då snälla tuppar? Ja det här tycks tyvärr hänga mest på individen och skiljer från tupp till tupp. Jag har varit med om att få en elak tupp som haft syskon som varit hur snälla som helst trots likvärdig uppväxt och samma föräldrar osv.
Jag har också haft tuppar som varit extrem vänliga i människors sällskap, men som utan tvekan attackerar hundar och katter osv. En bra tupp ska skydda sin flock och försöka skrämma bort inkräktare, men om hunden på gården är snäll och hör till "familjen" så kan jag tycka att en riktigt bra tupp ska kunna känna av detta och inte se hunden som ett hot.

Det händer att tuppar anfaller barnen i familjen, vilket självklart inte är acceptabelt! En tupp kan faktiskt orsaka viss fysisk skada och man vill heller inte att ens barn ska växa upp och vara rädd för hushållets egna djur.
Lämna aldrig små barn ensamma med husdjur! En elak tupp är inte acceptabelt!

Går det att "kuva" en elak tupp så den blir snäll? Nja, det går oftast att kuva ett djur så att det blir rädd för en och inte vågar attackera, men det är inte alls optimalt att behöva göra det och det krävs att samtliga medlemmar i familjen då måste "besegra" den, vilket oftats är svårt rent praktiskt, särskilt om man har barn. (Plötsligt så har barnen med sig en kompis hem, osv).

Nej, ta bort elaka tuppar och skaffa dig en snäll tupp istället, det finns som regel ett överskott på tuppar, så utbudet är sällan något problem.
Om man har en mycket ovanlig ras eller färg så kan det förstås bli så att en tupp kan vara svår att ersätta. Jag har själv varit i den situationen att jag fått avla på en riktigt elak tupp för att det var den enda tuppen av samma ras och färg i hela landet.
Det var en jobbig period, men som tur var blev inte någon endaste av den tuppens avkommor elak, vilket ytterligare bekräftar att "elakheten" oftast inte är ärftlig utan individuell.

En del försöker "hantera" sina kycklingar så att de ska bli snälla och harmoniska som vuxna, men även här så ser man ibland att det blir helt tvärtom att den gulligaste och mest keliga tuppkycklingen kan bli ett riktigt "monster" som vuxen, så det tycks inte finnas något enkelt sätt att göra för att man ska få snälla tuppar.

Just nu har jag 5 små tuppkycklingar som snart blir 6 veckor gamla. De är ännu hur snälla och sociala som helst och jag hoppas de kommer fortsätta vara snälla även som vuxna och att det finns någon som är intresserad av dem när den tiden kommer då de inte längre kan bo kvar hos mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar