Kycklingarna 5 veckor

Idag blir kycklingarna 5 veckor och snart ser de ut som riktiga höns i miniatyrformat!
Jag fixade ny vattenautomat åt dem för någon dag sedan då den lilla de haft började kännas för liten att dricka ur, även om de inte dricker så många deciliter på ett dygn.
Vattenautomaten köpte jag på Granngården och är av märket Danki och rymmer 10 liter.
Den känns lite knepig att få på överdelen när man fyllt den, men det kanske bara är en vanesak?
Kycklingarna blev iallafall glada och firade dagen med att dricka extra mycket.
Jag undrar om de helt slutat att värma sig under värmetaket? Jag har varit i hönshuset långa stunder och ser dem då aldrig vara där längre, så kanske de helt klarar sig utan nu. Jag låter det dock stå kvar ett tag till då tupparna är lite senare med sin befjädring än hönorna och jag inte har så väldigt varmt inne i hönshuset (ca 10 grader).
Vanligtvis brukar de behöva värmekälla i 4-6 veckor.
Det jag däremot snart tänkte ordna med, är att få upp sittpinne och gödselskiva. De klarar av att flyga upp en halvmeter nu ungefär och det är bra om de kan få träning på sittpinne tidigt i livet.

Många tuppar blir det...

Idag blir kycklingarna 4 veckor gamla och jag ser att tupparna redan börjar bli lite "kaxiga" mot varandra, även om det mest tycks vara på lek.
Utav de 8 kycklingarna tycks det vara 5 tuppar och 3 hönor, men en av hönorna är jag lite tveksam på då den har en ganska utbredd fläck på huvudet som ser ganska olika ut den fläck som de övriga hönorna har. Så i värsta fall kan det vara 6 tuppar och bara 2 hönor, vilket vore lite trist med tanke på att jag sen endast får ha hönor och då max 5 stycken.
Jag tog en liten film idag som dock blev lite mörk, men åtminstone visar ungefär hur de ser ut just nu.
Notera den lilla "ligisten" som försöker hacka sönder min iPhone på slutet av filmen... De gillar verkligen att picka på allt! :)

Ännu en vecka i hönshuset

Oj vad tiden rusar iväg! Nu har det snart gått ytterligare en vecka och kycklingarna blir 4 veckor gamla i morgon.
Jag har inte tagit några nya bilder på några dagar, men i söndags tog jag den här bilden, där en av tupparna tyckte det var trevligt att sitta och mysa på min tumme.
De låter inte riktigt lika "pipiga" längre och de har blivit ganska duktiga på att flyga upp på lådor och annat som gör att de kommer upp en bit över marknivån.
Plymouth Rock är annars en lugn och stillsam ras som inte kräver några högre stängsel för att hållas instängda, men kycklingar är förstås både nyfikna och mer livliga än vuxna höns.
Jag gav dem lite matrester (överbliven kokt pasta) häromdagen och det var verkligen uppskattat. Kycklingar är kul att handmata och titta på när de äter, det brukar bli lite "cirkus" när alla åtta vill ha exakt samma godbit, trots att det finns många att välja på...

Industrihöns

De höns som finns på ägg- eller broilerfabrikerna runt om i världen är inte "vanliga" höns som man spärrat in, utan det är speciellt framavlade produktionshöns, även kallade hybridhöns eller industrihöns.
Självklart är det ett antal av våra gamla "normala" hönsraser som ligger till grund för dessa hybridhöns, men genom mycket selektiv och intensiv avel har man kommit fram till varianter som skiljer sig ganska mycket från ursprungsraserna.

En värphönshybrid har framavlats med syftet att få fram en höna som äter lite, växer snabbt, tar liten plats, börjar värpa tidigt, värper stora ägg och värper otroligt mycket.
Det låter kanske idealiskt för alla hönsägare att ha en sån typ av höns, men det man också ska känna till är att med dessa "goda" egenskaper följer ett flertal negativa egenskaper och beteenden som man inte brytt sig om.
För det första finns det inget djur som i naturen skulle fungera på det högproducerande sätt som dagens industrihöns. Tanken med värphybrider är att de ska leva max i 80 veckor, dvs i ca 18 månader. Vid det laget är det inte längre ekonomiskt att behålla dem längre då deras kroppar är utbrända både på in- och utsidan efter ett onaturligt hårt liv som "äggmaskin". Äggen de värper börjar dessutom bli för stora, vilket gör dem svårare att paketera och dessutom innebär lidande för hönan.

Det finns de som "räddar" dessa industrihöns i förhoppning att göra de stackars hönsen en god gärning, men dessa höns har dels genetiskt avlats fram för att slita hårt en kort period i en "fabriksmiljö" och dels levt hela sitt liv i en miljö där normala hönsbeteenden inte gäller. Det här innebär ofta att de sällan anpassar sig väl till en mer "idyllisk" miljö med gott om utrymme och socialt liv tillsammans med "vanliga" höns. De har helt enkelt varken lärt sig att uppföra sig som vanliga höns och de har också fått många egenskaper bortavlade som är bra att ha i världen utanför äggfabriken.

Om man själv kläcker ägg från industrihöns så kan man lyckas något bättre då de slipper växa upp i fabriksmiljön, men som sagt är de även genetiskt framavlade så att de saknar många av de egenskaper vi värdesätter på våra vanliga hönsraser.

Man skulle kunna jämföra en industrihöna med en F1-racerbil. Bägge är specialbyggda att fungera och prestera exceptionell i en speciell miljö.
Om man tar ut en F1-bil från sin racerbana och vill använda den som en vanlig bil på gatorna, så är risken stor att det inte fungerar så bra varken med körningen eller i relationen till övriga trafikanter, eftersom F1-bilen bl.a saknar lysen, blinkers, bagageutrymme och att minsta grop eller buckla i vägbanan kan få den att krascha. Och att ge sig ut på en grusväg på landet är verkligen inte att tänka på. Ändå är F1-racern och en vanlig Volvo bilar bägge två...

Kycklingarna 3 veckor gamla

Idag blir kycklingarna 3 veckor och de växer och utvecklas från dag till dag.
Eftersom det var ovanligt milt väder ute så kunde jag gräva upp lite daggmask åt dem att fira dagen med. En av tuppkycklingarna var dock livrädd för de små slingriga maskarna och höll sig på betryggande avstånd när hans kompisar glufsade i sig. Han var allt en riktig "chicken", haha.

Det är ganska kul att se när kycklingar får tag på något större mumsbit, ofta rusar de då omkring med föremålet i näbben och piper högljutt, vilket resulterar i att resten av gänget tar upp jakten och försöker få tag på godbiten. Ofta blir den som hittade godiset från början, snuvad på det mesta, vilket kan tyckas korkat då den hade kunnat äta allt själv om den "hållit näbben".
Det beteendet kallas "födorusning" och syftet är att få hjälp med att finfördela godbiten i mindre delar med hjälp av dragkamp från kompisarna, eftersom höns inte kan tugga. Fiffigt va?
Efter maten ägnade de en lång stund åt att putsa och sköta sina nya fina fjädrar. Några tog ett sandbad tillsammans i sandlådan (se bilden).
Funderar på att väga en kyckling i morgon och se vad de ligger på för vikt nu. Alla åtta är relativt jämnstora än så länge.

Ohyra på höns

Ohyra på höns är ett "kärt" ämne som ofta leder till hätsk debatt.
Det finns många typer av ohyra som höns kan drabbas av; löss, loppor, kvalster, fotskabb/kalkben och diverse andra parasiter.

Rent generellt kan man säga att höns som mår bra och lever i en bra miljö, klarar av att hålla sig själva fria från ohyra!
När höns drabbas av ohyra är det så gott som alltid ett tecken på att något annat är fel; hönsen kan vara sjuka eller sakna rätta förutsättningar att ta hand om sin hygien.
Tyvärr inriktar sig de flesta hönsägare på att då börja bekämpa ohyran istället för att se till att återställa och fixa det som är orsaken till att ohyran dök upp.

Höns räknas normalt till de födoproducerande djuren, dvs vi människor äter saker som kommer från våra höns, antingen kött eller ägg.
Att medicinera eller använda gifter på födoproducerande djur är strikt reglerat av det primära skälet att vi månar om vår egen hälsa. Sekundärt att vi månar om miljön och våra djur.

Som regel ska läkemedel och annat som vi utsätter hönsen för, ha försvunnit ur kött eller ägg innan vi själva äter av dessa. Den tiden som det tar för ett preparat att försvinna ur "systemet" kallas för karenstid.
När det gäller höns har det visat sig att de har en tendens att kunna lagra substanser och gifter väldigt länge i sina kroppar och att dessa även förmedlas via äggen! Det är ett av skälen till att det idag i princip inte finns några läkemedel eller preparat som är tillåtna att använda på höns!

Men bland de som håller höns som hobby och självhushåll, så bryr man sig sällan om dessa regler och det är även bland dessa hobbyuppfödarna som de stora problemen med ohyra och sjukdomar finns...
Det kan tyckas konstigt att det mest är i små flockar med hobbyhöns som det råder mest problem med ohyra och att det är där vi, relativt hämningslöst, vräker farliga gifter och andra otillåtna substanser i och på hönsen!

Ta väl hand om era höns så slipper ni problem med ohyra! Och om ni ändå får problem med ohyra så inrikta er primärt på att ta reda på varför? Oftast är det sjukdomar av något slag som utlöser ett angrepp av ohyra. Det kan vara bristsjukdomar eller smittsamma virus och då gäller det att försöka vända detta tillstånd först och om ohyran måste bekämpas, så gör detta med ofarliga medel som såpbad osv istället för att börja spraya på gifter som är avsedda för helt andra ändamål!

Tupp som tar ett sandbad för att hålla sig fri från ohyra.

Friska höns avskyr att få ohyra på sig och kommer därför att göra vad de kan för att bli av med dem på egen hand om de bara har rätt förutsättningar för detta.
Ge hönsen bra foder så de inte lider brist på näring, mineraler och vitaminer. Se till att hönshuset är torrt och rent och med bra ventilation. Låt dina höns få rejält med utrymme att vistas på och möjlighet att vistas i solljus ofta och helst utomhus. Se till att alla höns har möjlighet till rena och fräscha sandbad och att de kan hålla sin fjäderdräkt ren.

Högsta hönset...

Just nu är det full fart i hönshuset. Kycklingarna är idag 17 dagar gamla, de växer, tycks trivas och må bra.
Jag höjde upp värmetaket ett snäpp (läge 2 av 3) eftersom det såg ganska trångt ut för kycklingarna när de ville in och värma sig.
I början då de var nykläckta nådde de inte ens upp till insidan av taket då de stod upp och sträckte på sig och idag fick de krypa och åla sig in för att få plats... Nu efter höjning så kan de nästan stå upp igen under taket.
Dock tycks de spendera allt mindre tid under värmen nu. Jag satt inne hos dem i 40 minuter och då var de utanför hela den tiden trots att jag nu bara har ca 12 grader i hönshuset.
Det är också uppenbart att kycklingarna nu gärna vill komma upp på högre höjder. Jag snickrade ihop en liten sittpinne som de kan träna på och man kan nästan se hur stolta de som lyckats ta sig upp blir när de kan sitta och blicka ner på sina kompisar därnere.
På bilden en av tupparna som spanar ut över omgivningarna från sin upphöjda position...

Randiga kycklingar

Plymouth Rock kycklingar, 2 veckor gamla

En liten rapport från hönshuset:
Kycklingarna växer och verkar må bra!
Deras näpna "kyckling-look" börjar nu ersättas av en mer gänglig "grunge-look", eller nåt sånt...
Mer fågellika har de absolut blivit och de har tränat upp sin kroppskontroll rejält och de är borta allt längre stunder från sitt värmetak.
Man kan också se att deras vingpennor nu börjar visa lite hur de ska se ut som vuxna, dvs tvärrandiga (grå-svart-vit).
Jag har fortfarande inte satt in någon pinne de kan hoppa upp på, ser att de försöker satsa på att "flyghoppa" upp på flyttkartongen som är deras "bo", men de kommer inte riktigt upp, utan kraschlandar i backen istället.
Kycklingarna är två veckor gamla idag.

8 kycklingar kvar

Kycklingarna som föddes den 25:e oktober är idag alltså 12 dagar gamla och tyvärr så dog en av dem inatt, så nu är det åtta kvar...
Den som dog var dock den som redan från början hade lite problem med magen och sin avföring och även om den efter det har växt, ätit och druckit, så har den inte haft riktigt samma fart i sig som de övriga.
Igår så höll den sig kvar under värmetaket betydligt mer än de andra gjorde och när jag gav dem lite extra mat i form av korn-, vete- och havrekross (som de verkligen gillar) så kom den fram och åt några korn för att sedan gå tillbaka när de andra bara ville ha mer.
Så tecknen har funnits där och när en kyckling håller sig lite för sig själv så ska man alltid misstänka att den inte är helt okej, så jag blev kanske inte så förvånad att det var just den kycklingen som var död.
De kvarstående åtta är dock hur pigga som helst och tycks trivas fint i sitt stora hönshus. De håller sig egentligen bara på max en kvadratmeter i nuläget, men om några veckor lär de ta hela huset i besittning.
De har också börjat få lust att vilja hoppa upp på saker, men ännu kan de inte ta sig så högt. Funderar dock på att sätta in någon sittpinne åt dem att öva på istället för att de ska hoppa upp ovanpå värmetaket.

Förutom det pelleterade allfoder (Plym) de har fri tillgång till (jag mal pelletsen i mortel fortfarande), så ger jag dem som sagt även extra med olika korn-, havre- och vetekross som jag än så länge har köpt på ICA i småpaket (från Saltå Kvarn). När de börjar äta mer får jag väl köpa helkorn i stora säckar från Granngården, men de är fortfarande ganska små i maten, så trots dyrare kilopris tycker jag det är smidigare att köpa dessa småförpackningar som finns i alla välsorterade livsbutiker.
Det finns många olika sätt att utfodra höns på, men jag tycker en bra grundregel är att man alltid ska ge höns kross eller helsäd av Korn, Havre och Vete. (Dock ska man INTE ge höns Råg!).
Det är också bra och stimulerande för hönsen att få sprätta och krafsa, så just helsäd funkar jättebra att slänga ut några nävar på golvet så de får leta fram istället för att servera i automat eller tråg.
Tänk på att man inte får utfodra höns utomhus längre, utan att all mat ska serveras inne i hönshuset! Grönfoder som gräsklipp osv samt vatten kan man dock ge dem ute i hönsgården.

Hönshuset är invigt

I går kväll så var det dags för de nio små kycklingarna att flytta "hemifrån" och det blev lite pyssel för att få allt klart.
Först var jag tvungen att åka och köpa några balar med torv, som är det ultimata underlaget i en ströbädd då det har oöverträffad absorptionsförmåga, är antibakteriellt , reducerar ammoniak (som uppstår av hönsens avföring) och som fungerar utmärkt i komposten. Dessutom ogillar flugor torv och hönsen älskar att sprätta i den, så det är verkligen ett idealiskt strömedel.

 Jag tyckte det räckte med två balar på de 5 kvadratmeter som är golvytan i mitt nya hönshus. Det gav ett lager på ca 5 cm. För vuxna höns rekommenderar jag minst 10 cm.
När torven var på plats så skulle ju kycklingarna ner. Turligt nog var det 7-8 plusgrader ute och jag bedömde att de skulle klara att sitta i en plastlåda de 100 metrarna ner till hönshuset. Så jag samlade ihop alla nio ner i lådan och sen fick de sitta där och vänta medan jag sprang ner med det lilla värmetaket och fick det på plats och anslutet. Sen snabbt upp till huset igen och hämta lådan med kycklingar och direkt skynda tillbaka med den ner till hönshuset.

Jag lät värmetaket stå kvar i den flyttkartong som den stått i tidigare, tänkte att de kanske kände sig lite mer trygga om de hade något de kände igen och var vana vid.
I hönshuset var det ca 18 grader varmt och därför var jag först mest inriktad på att se till att de små verkligen förstod var de hade sitt lilla värmetak och det fungerade perfekt.
Därefter hämtade jag deras mat och vatten och placerade i närheten.
Kycklingarna var väl något omtumlade av flytten, men fann sig snabbt och efter ett tag var de ute och undersökte sitt nya hem.
Jag lät en svag lampa vara tänd under natten så de inte skulle hamna på villovägar.

Nu på morgonen när jag kom ner till dem var det full fart på alla kycklingarna. De sprätte i torven och sprang runt och "busade" med varandra. De hade ätit bra och verkade trivas. Skönt!
Det som kvarstår att fixa är lite mer och bättre belysning i hönshuset och sen sätta in en timer så att de får regelbunden dags- och kvällsbelysning.
Och sen ska förstås byggas värpreden och sittpinne med gödselskiva och utgång till utegården, men det är ingen brådska så länge de är små.

Kycklingarna är nu 1 vecka

Idag blir kycklingarna en vecka gamla!
Och idag det är tänkt att de ska få flytta ut till det nya hönshuset. Hittills har de fått bo inne hemma hos oss, men det var dels för att hönshuset inte var helt klart och att sonen ville ha de små kycklingarna nära sig några dagar och självklart för att den första veckan är känslig och det är bra att ha mer intensiv koll på dem att de äter bra osv.

R.I.P lilla "klenis"

Den lilla "klenisen" fick jag tyvärr ta bort då den inte alls hängde med och varken åt eller drack som den skulle. Vi försökte hjälpa den med extra värme och hjälp att få i sig vätska och näring, men det hjälpte inte. Den var till sist bara hälften så stor som de andra kycklingarna och det vara bara att inse att den inte skulle klara sig. Så nu är det 9 kycklingar kvar av de 12 som kläcktes.


Det var även en av de andra som verkade få problem med magen och hade svårt med avföringen, men den fick lite a-fil och vetegroddar och det verkade göra susen.

Kycklingarna har annars börjat få befjädring på vingarna och de har vuxit rejält på de senaste dagarna. De är väldigt aktiva och energiska!

Jag hoppas verkligen att det ska fungera bra nu då de får flytta ner till hönshuset. Jag kommer ha en ganska hög temperatur där den första tiden (ca 18 grader), men det blir dock lite kallare än vi har haft hemma, så viss omställning kommer det bli för dem. De kommer säkert behöva uppsöka sitt lilla värmetak lite oftare nu, men å andra sidan minskar deras värmebehov något för varje dag som går. Med tiden kommer jag sänka temperaturen gradvis och målet är att ha mellan 5 och 10 grader i hönshuset under vintern.

En av kycklingarna blev tydligen mer präglad på oss människor än de övriga för den har stått och skrikit att den känner sig "övergiven" i timmar varje gång efter vi har varit inne hos dem. Detta har dock lugnat ner sig senaste dygnen som tur är...
Jag tog en liten filmsnutt nu på morgonen på kycklingarna när de äter, men kameran var tydligen väldigt spännande att kika på så det blev mest närbilder av det hela...

Jag återkommer självklart med rapportering från hönshuset och hur det går för kycklingarna.