Kycklingarna 9 veckor

Idag blir kycklingarna 9 veckor gamla.

Julen har precis passerat och inte haft så mycket tid att fixa och dona hos hönsen. Lite rester och annat gott har de fått smaka på, men framförallt äter de begärligt av den helsäd som jag nu börjat ge dem varje dag som komplement till sitt basfoder.

Jag brukar ju skriva att de blir större och att de piper allt mindre varje vecka och så är fallet även nu. Faktum är att jag från och med idag inte längre kommer att kalla dem för kycklingar, utan istället blir det ungdjur eller unghöns.
Deras barndom är helt klart över och nu är de "tonåringar" ett tag tills de kan kallas vuxna.

Jag har också, glädjande nog, fått en av tupparna "tingad" till en annan uppfödare. Hoppas givetvis på att fler ska höra av sig och vara intresserade av en tupp så småningom. Ingen brådska i nuläget, men de är absolut såpass stora att de skulle kunna flytta redan nu om någon känner sig manad?

Jag har annars inte fått klart deras sittpinne ännu, men räknar med att den ska sättas upp i morgon. Återkommer med bilder och rapport.

Kycklingarna 8 veckor

I torsdags blev kycklingarna 8 veckor gamla och kanske snart inte ska kallas kycklingar längre då de börjar bli riktigt stora och präktiga.
Snart är kycklingpipen helt ersatta av unghönsens "flöjtande" och försök att låta som vuxna höns.

De flesta av dem är väldigt sociala och vill gärna hoppa upp i knät eller på handen om det ges möjlighet. Här är en av tupparna som alltid försöker lägga beslag på en sittplats på armen när man matar dem.
Lite "tuppfäktning" blir det ibland också, men även hönorna kan vara med och "slåss" ibland. Än så länge tycks det mest vara på lek och ingen som tagit på sig ledarskapet i den lilla flocken, men det kommer snart bli aktuellt då höns rent instinktivt är i stort behov av rangordning inom flocken .
När sittpinnen kommer på plats så brukar det bli mer tydligt vem som är "högsta hönset" utifrån hur de placerar sig på pinnen.
Det är synd att jag inte får ha kvar någon tupp sen, de verkar vara ännu mer sociala än de tre hönorna. Förhoppningsvis hittar några av mina fem tuppar ett nytt hem så småningom, vore kul om de kunde komma till användning till annat än att ätas upp.
Är du intresserad av en tupp, så hör gärna av dig, eller tipsa andra som kan vara intresserade.

Nu är det snart jul och jag får några lediga dagar och jag hoppas verkligen få deras sittpinne färdig nu till helgen.
Jag och min nyfunne hönskompis Jenny har köpt foder och delat, vilket var smidigt för oss som inte har så många höns, men ändå vill kunna få ihop en bra foderblandning.
Vi köpte helsäd av korn, havre och vete, samt allfodret Plym (pellets) från Granngården. Mina höns tycker om det och verkar må bra, så jag kör vidare på det ett tag till.
När hönorna börjar bli vuxna kan man överväga att gå över till ett värpfoder, men det är mest framtaget för fabrikshönsen, så det brukar bli bra med ägg även med basfodret, bara man ser till att ge extra snäckskal så att de klarar av sitt kalkbehov.

Fixar i hönshuset...

Efter någon veckas dåligt samvete så är jag på gång... Jag håller på att fixa med sittpinne och gödselskiva till hönshuset och det är snart klart.
Det blir en egen konstruktion, oprövad men baserad på tidigare erfarenheter.

Många spikar bara upp en sittpinne från vägg till vägg i hönshuset och sen är det klart. Problemet är att då hamnar allt hönsskit på golvet under sittpinnen.
Det är på natten hönsen skiter som mest och det gör att det snart blir ganska grisigt under sittpinnen och där sen hönsen på dagen springer runt och skitar ner sig.

Så det vill man alltså undvika till varje pris och det bästa sättet är att helt enkelt sätta upp en skiva eller platta under sittpinnen som allt skit landar på. En sån kallas gödselskiva.
Golvytan under skivan blir därmed inte nedsmutsad och man får en större yta i hönshuset som hönsen kan vistas på.

Det största problemet brukar dock vara att hönsen tar sig upp på gödselskivan och kletar omkring där istället, vilket heller inte är bra. Så då brukar krävas att man sätter någon form av nät över skivan så att skiten får vara ifred.
Lämpligen tar man sedan dagligen och skrapar av den skit som samlats på gödselskivan, ner i en skottkärra eller hink och man får en betydligt bättre miljö i hönshuset.
Hönsskit är nämligen mycket "starkt" och bildar nästan omedelbart ammoniak som inte är nyttigt vare sig för oss eller hönsen. Så ut med skiten varje dag och alla mår bättre!
Man kan även med fördel strö lite torv på gödselskivan, vilket drastiskt minskar uppkomsten av ammoniak och dessutom motverkar flugor och annat som gillar skit.
Torv/skitblandningen som man mockar ut lägger man i komposten där den snabbt bryts ned och ger en perfekt gödsel att använda i trädgården.

Så gödselskiva är alltså ett måste, men man bör tänka på att undvika att fästa skivan direkt mot vägg, eftersom det då uppstår en lämplig miljö för kvalster och annan ohyra att gömma sig på, samt att det är bra att luft fritt kan cirkulera kring gödselskivan för att motverka lukt osv.

Jag har sett konstruktioner där gödselskivan med ovanförliggande sittpinne, närapå svävar fritt i luften, genom att man hängt upp det hela med kedjor ifrån taket.
Men höns ogillar när deras sittpinne "svajar" och rör sig, så av det skälet vill man att den ska sitta fast ordentligt, vilket gör att någon form av kompromiss måste ordnas...

I mitt fall har jag tänkt att fästa gödselskivan i väggen med konsoler som sitter i konsolskena och därmed enkelt går att reglera höjden på sittpinnen/gödselskivan, vilket kan vara bra då det dels ger viss stabilitet samtidigt som det ger utrymme mellan skivan och vägg för luftning och att undvika kvalstergömmor osv. Att kunna reglera höjden på sittpinnen enkelt är också bra om man har ungdjur som växer upp.

Men konstruktionen blir dock lite för "tung" i mitt fall för att jag ska kunna förlita mig på konsolerna. Skivan är 2 cm tjock, drygt 60 cm bred och ca 130 cm lång och med typ 5 vuxna hönor på ca 3 kilo stycket, så blir det till att ordna med förstärkning.
Jag tänkte testa med att ha två kedjor i framkant av skivan som är upphängda i taket. Då avlastar dessa hela skivan så att den del som sitter i konsolen och väggen endast förankrar den men inte behöver ta så mycket tyngd.

Att ta bort hela skivan kommer då bli väldigt enkelt. Bara att haka loss karbinhakar på kedjorna och lyfta upp skivan ur konsolskenorna. Praktiskt vid storstädning!

Skivan är en laminerad "bänkskiva" av MDF, som bör hålla några år och ska vara lätt att skrapa ren. Nätet ovanför tänkte jag testa med ett plastnät med 50x50 mm rutor, men blir det inte bra så tar jag vanligt fyrkantsnät istället.
Sittpinnen blir en avfasad 45x45 regel som fästs upp ca 15 cm ovanför gödselskivan. Nätet sitter sen  ungefär 5 cm under sittpinnen.

Så är det alltså tänkt att det ska bli och jag håller på att snickra ihop hela konstruktionen i garaget nu. Jag återkommer med bilder när det är klart och vid monteringen, så får vi se hur det blir.

När man beräknar hur mycket sittpinne man behöver till höns, så är det bra med max 5 stora höns per meter. Ofta sätter man flera sittpinnar bredvid varandra för att få mer plats och då är det viktigt att sätta pinnarna minst 30 cm ifrån varandra så att hönsen inte kan sitta och skita på varandra.

Kycklingarna 7 veckor

Så har ännu en vecka gått och i hönshuset har det tyvärr inte hänt så mycket nytt, mer än att kycklingarna förstås har växt en del.
Jag börjar få slut på foder, så det är hög tid att införskaffa mera och genom bloggen har jag fått kontakt med en som bor i närheten och också har höns i mindre skala, så nu funderar vi på att köpa några säckar tillsammans för att kunna få till en bra blandning och sen dela på. Verkligen kul och jag är mycket tacksam för den kontakten!

Jag tog en liten film igår på kycklingarna och har laddat upp den på YouTube tillsammans med några andra filmer där kycklingarna är 1 och 4 veckor gamla. Tänkte väl att det ska kunna bli fler filmer senare.


Jag är lite irriterad över att de lyckas hoppa upp och sätta sig på toppen av deras vattenautomat, eftersom det lätt hänt blir att de skiter ner i vattnet. Jag får fundera ut någon smart lösning på det, funderar på att ha någon form av automatiska vattenkoppar (med nippel) för att de alltid ska ha fräscht vatten utan att det blir mycket spill och slask.
Som vanligt är det dock svårt att hinna med allt jag skulle vilja göra, Foder har högsta prioritet just nu.

Höns och rovdjur

Vi människor äter gärna höns, eller "kyckling" som det oftast kallas. Det är vi inte ensamma om! Tyvärr så är det många olika rovdjur som gärna sätter tänderna i våra höns och vi hönsägare vill såklart helst inte dela med oss till räv, mink, iller, mård, duvhök, m.fl...

Vill vi vara säkra på att få ha våra höns i fred, så krävs det oftast att vi hjälper till att skydda dem. Många hönsägare har dock hönsgården enbart som något att hålla hönsen instängda i och inte för att skydda sina höns från utomstående faror som vilda djur eller lösspringande hundar...
Likaså är hönshuset oftast mer ett skydd mot väder och vind, än ett skydd mot nattliga inkräktare.

När sedan "olyckan" är framme och hönsägaren finner sina djur borta eller döda, så riktas ilskan oftast mot rovdjuret som då framställs som både elakt och vedervärdigt. Trots att ett rovdjur gör det den ska göra, den fångar bytesdjur för att äta. Att sedan många rovdjur får "fnatt" och dödar mer än nödvändigt då de tagit sig in i hönsgården eller hönshuset, beror främst på att det uppstår en onaturlig situation där rovdjuret befinner sig tillsammans med så många bytesdjur som inte flyr (de kan ju inte) att instinkten att döda "slår över". Det här gäller även "snälla" hundar osv.

Det är alla djurägares skyldighet att skydda sina djur på bästa sätt genom att se till att de har ett bra skydd mot rovdjur! 

Hönsens evolution - från rovdjur till bytesdjur.

Genom att bygga hönshus och hönsgårdar med rätt material och på rätt sätt, eliminerar vi risken med att våra höns blir rävmat eller att kråkorna tar de små kycklingarna.
Vi kan också se till att hålla rovdjuren borta från våra höns genom att inhägna tomten med t.ex elstängsel om vi vill kunna ha våra höns frigående på dagarna. Men då finns det fortfarande risk att rovfåglar kan komma åt hönsen.

Men rovfågel är oftast inget större problem. I naturen väljer de ut svaga och långsamma djur som byten. Höns är som regel ganska vaksamma och håller bra utkik i luften och ska normalt sett ha ganska stor chans att klara sig om de bara har tillräckligt med buskar och annan vegetation att söka skydd under.

Det är lite ironiskt att våra höns idag ligger så långt ner i födokedjan när de faktiskt för länge sedan var de som låg på toppen, men sånt är väl livet antar jag... Skyll inte på rovdjuren! Idag är det vår uppgift att se till att hålla våra höns trygga och säkra!

Kycklingarna 6 veckor

Igår blev kycklingarna 6 veckor gamla och det är väl normalt en gräns när många slutar kalla dem för kycklingar och istället räknar dem som unghöns.
Det är även nu som de normalt sett ska klara sig utan extra värmekälla och vara relativt fullbefjädrade.
Personligen brukar jag kalla dem kycklingar så länge de i huvudsak piper istället för att kackla...

På bilden kan man se dem gluffa i sig av lite havregrynsgröt (med tillsatt majsmjöl) och nuförtiden kan de verkligen äta! En liten skål som förut tog dem en halvtimme att få i sig, tar nu slut på max två minuter.
De tre hönorna har mer utvecklad fjäderdräkt än tupparna och är fortfarande lite mörkare i färgen. Tupparna har dessutom en större kam, så de är fortfarande lätta att särskilja trots att fläcken på huvudet nu i princip är helt borta.

Till helgen måste jag försöka få upp deras sittpinne med tillhörande gödselskiva under. Just nu tillbringar de mycket av sin tid uppe på den flyttkartong som var deras "bo" den första tiden.
Jag har inte sett dem vara under värmetaket på länge nu och ofta hittar jag det omkullvält när jag kommer ut till dem på morgonen, så det ska jag också plocka bort och försöka få ordentligt rengjort.

Sen ska jag försöka handla lite helt korn, havre och vete. Men jag är inte så förtjust i att behöva köpa 75 kilo (3 x 25 kilo), men det kommer väl gå åt så småningom.
Deras säck med hönsfoder (Plym allfoder) är fortfarande hälften kvar av, men de har börjat äta mer nu så den tar väl slut om ett par veckor kanske.
Att utfodra höns ordentligt är inte gratis som många tror.

Snälla tuppar

Jag har haft många tuppar genom åren. De flesta har varit väldigt snälla och beskedliga att ha att göra med, men ett fåtal har varit elaka och aggressiva.
Det finns normalt sett ingen anledning att ha kvar en tupp som är aggressiv mot människor. Tamhöns är domesticerade och har levt tillsammans och jämte oss människor i många århundraden nu, så det är inget vilt djur, även om de har kvar en del instinkter från de ursprungliga djungelhönsen.

Höns ska normalt sett vara ganska beskedliga av sig i sin relation till människan. De har lärt sig att det är människor som ger dem mat, vilket är det som höns värdesätter mest här i livet.

"Du ska inte bita den hand som föder dig!", finns det ett gammalt ordspråk som är bra att tänka på när man har husdjur. Det gäller även tuppar!

Hur får man då snälla tuppar? Ja det här tycks tyvärr hänga mest på individen och skiljer från tupp till tupp. Jag har varit med om att få en elak tupp som haft syskon som varit hur snälla som helst trots likvärdig uppväxt och samma föräldrar osv.
Jag har också haft tuppar som varit extrem vänliga i människors sällskap, men som utan tvekan attackerar hundar och katter osv. En bra tupp ska skydda sin flock och försöka skrämma bort inkräktare, men om hunden på gården är snäll och hör till "familjen" så kan jag tycka att en riktigt bra tupp ska kunna känna av detta och inte se hunden som ett hot.

Det händer att tuppar anfaller barnen i familjen, vilket självklart inte är acceptabelt! En tupp kan faktiskt orsaka viss fysisk skada och man vill heller inte att ens barn ska växa upp och vara rädd för hushållets egna djur.

Lämna aldrig små barn ensamma med husdjur! En elak tupp är inte acceptabelt!

Går det att "kuva" en elak tupp så den blir snäll? Nja, det går oftast att kuva ett djur så att det blir rädd för en och inte vågar attackera, men det är inte alls optimalt att behöva göra det och det krävs att samtliga medlemmar i familjen då måste "besegra" den, vilket oftats är svårt rent praktiskt, särskilt om man har barn. (Plötsligt så har barnen med sig en kompis hem, osv).

Nej, ta bort elaka tuppar och skaffa dig en snäll tupp istället, det finns som regel ett överskott på tuppar, så utbudet är sällan något problem.
Om man har en mycket ovanlig ras eller färg så kan det förstås bli så att en tupp kan vara svår att ersätta. Jag har själv varit i den situationen att jag fått avla på en riktigt elak tupp för att det var den enda tuppen av samma ras och färg i hela landet.
Det var en jobbig period, men som tur var blev inte någon endaste av den tuppens avkommor elak, vilket ytterligare bekräftar att "elakheten" oftast inte är ärftlig utan individuell.

En del försöker "hantera" sina kycklingar så att de ska bli snälla och harmoniska som vuxna, men även här så ser man ibland att det blir helt tvärtom att den gulligaste och mest keliga tuppkycklingen kan bli ett riktigt "monster" som vuxen, så det tycks inte finnas något enkelt sätt att göra för att man ska få snälla tuppar.

Just nu har jag 5 små tuppkycklingar som snart blir 6 veckor gamla. De är ännu hur snälla och sociala som helst och jag hoppas de kommer fortsätta vara snälla även som vuxna och att det finns någon som är intresserad av dem när den tiden kommer då de inte längre kan bo kvar hos mig.